Jag sov skitlänge i morse.Men det var i och för sig ok för jag drömde en vålsamt otäck mardröm och väcktes av att jag nästan var på väg att ramla ur sängen.

På väg ut i köket slog jag i mitt knä i dörrposten så det började blöda,men det var ok,för det fanns bara skitit brunt vatten i ledningarna,så det sved inte så jävligt när jag tvättade av såret med min dyra linsvätska som dessutom snart är slut!

Jag hoppade och frös som fan när jag skulle sätta på några koppar kaffe(balkongdörren hade stått öppen hela natten).
Men det var ok,för jag blev snart varm igen när jag råkade bränna mitt finger på bryggaren!

Jag spolade fingret under kallvattenkranen och råkade i hasten stänka ner Yla,jag tog upp henne och bad om ursäkt(hon trodde väl att jag skulle bada henne!) Så Yla rev mig lite på armen(av misstag såklart),men det var ok,för då gjorde inte knäet och fingret lika ont längre.

Jag hade nu ett blodigt knä,ett bränt pekfinger och rivsår på armen,men det var ok,för när jag skulle gå och rasta Bea och Yla uppe i skogen bakom mitt hus så klev jag rakt i en kattskit! Det kändes inte lika mycket nu att ha ett blodigt knä och ett bränt finger och ett rivsår på armen. Kattskiten under min sko överskuggade allt annat just då!

Men det var i och för sig ok,för när vi kom upp i skogen och vi gick på vår lilla skogsstig så skulle jag göra ett litet graciöst hopp över en liten bäck(med flip-flops),halkade och blev helt lerig på fötterna,ända upp till anklarna. Men det gjorde ingenting,det skulle säkert torka upp under tiden som Bea och Yla letade ställen att kissa och bajsa på.
Vi brukar gå där uppe en lång stund och jag hinner både fundera och filosofera i min ensamhet. Ibland sjunger jag lite,inte högt,någon kan ju höra mig och det vill jag slippa. Dom skulle få sår i öronen dom stackarna! Jag har en sån fruktansvärt usel sångröst,ingen annan sjunger så falskt som jag!

Under tiden hundarna sprang omkring och nosade och busade gick jag och småsjöng lite och funderade på allt möjligt,hur jag skulle lägga upp städningen,vad jag skulle handla för middag idag,att jag inte fick glömma att sy Moas byxor osv.

Plötsligt känner jag hur jag får något i munnen,något som rör sig i min mun!
Öppnar munnen och petar ut en blöt halvtuggad spindel,lika stor som en Läkeroltablett. Spottar och nästan kräks rakt ut.(vet inte om det lilla livet överlevde efter den munsköljningen : (.

Men det var ok,för när jag sen började gå ner mot mitt hus så ser jag en råtta kila omkring i det höga gräset!(JAG HATAR VERKLIGEN RÅTTOR!! Det är min absoluta största fobi!! Vidriga äckel är vad dom är!)
Då kändes det som att jag nyss tuggat på en spindel inte var något jämfört med att snart kanske stå öga mot öga med en äcklig råtta! Den kommer säkert att ställa sig på bakbenn och morra till mig och visa sina äckliga gula,långa tänder!

Alla mina organ slutade fungera för en kort sekund! Jag var SÅ nära döden så jag kunde se en tunnel och ett vitt ljus...och sen...sen precis innan jag skulle dö där mitt i skogen med Yla i ett koppel och Bea i det andra..upptäckter jag att råttan i själva verket är en ekorre!

Så det var ju ok.

Men jag skyndade mig som satan in i lägenheten och låste dörren, rent reflexmässigt! När man är panikslagen så tänker man inte rationellt.
Jag såg ju hur äcklet skulle springa efter oss,ta hissen upp till 4:an,kravla sig in genom brevlådan och gå till anfall och hugga sönder strupen både på mig,Yla och Bea!

Den gjorde inte det,så det var ju ok.

Senare på dagen cyklade jag ut på byn,ner till ICA för att handla middagsmat,jag stod och valde mellan grillskivor eller köttfärs när jag känner hur någon kör rakt in i mina hälar! Helvete vad ont det gjorde!
Det kändes som båda hälsenorna lossnade! Jag vänder mig om och blängde till på den som attacerat mig så våldsamt,det visar sig vara en kvinna i min egen ålder! Jag spänner ögonen i henne och ger henne värsta elaka vinterblicken!
Bara väntade på att hon skulle ge mig en rejäl ursäkt,och gärna ett skadestånd på nån tusenlapp!

Upptäcker då att det är en gammal klasskompis som jag inte sett på hundra år! Så det var ju ok,det tog ju i allafall bort l-i-t-e av fokus på mina krossade hälsenor. För man kan ju inte sätta igång och skälla ut en klasskompis som man inte träffat på så länge,särskilt inte när hon flyger runt min hals och halvtjuter av glädje över vårt möte inne på ICA.

När jag äntligen kommer hem,sätter jag mig ute på balkongen,försöker lugna ner mig och röker tre cig på 5 minuter! Och tycker SÅ jävla synd om mig själv!
När jag sitter där ute på balkongen och tycker så synd om mig,tänker på allt som hänt hitills idag,så blir jag mer och mer full i skratt...Vilken skitdag! Varför just jag?? Och varför idag??....finns det någon mening med saker som händer i ens liv,en lördag som denna?....Näääää jag tror inte det! Inte en sekund!

Det var bara en sån dag...En " Murphys lag-dag"...ni vet en sån dag när man säger, att om något kan gå åt helvete, så händer det förr eller senare, och då på den mest olämpliga tidpunkt,och då också så många jävligheter som möjligt samtidigt. ALLT GÅR MED ANDRA ORD RAKT ÅT HELVETE!
Det är lagen om alltings jävlighet....

En tröst är i alla fall att vad som än sker i morgon,så kan det inte bli värre än så här!

Så säger bara en sann optimist : )!