Man prioriterar verkligen olika här i livet,det har jag blivit så medveten om på sistone.

Det som för mig och de flesta andra är viktigt i livet,det kan någon annan tyckas kvitta fullständigt.

Nej det är ju återigen inte så att det jag säger,tycker eller gör är det enda rätta.

Jag är inte den som sitter inne med alla svar om livet,långt ifrån.

Men dom val jag gjort hittills,det är mina val.

Att försöka sitta och ångra de dåliga valen är bara slöseri med tiden,gjort är gjort,och det är bara mig själv jag kan skylla på.

Inte försöka ursäkta med att någon annan ställt till,det funkar inte så.

Alla gör såklart olika,vi är alla olika individer.

Men nog reagerar jag och undrar varför man beter sig som man gör ibland.

Vad vill man försöka uppnå? Varför går man helt emot strömmen?

Inte det att alla måste tänka lika,det vore ju helt åt helvete,men att man gör saker som gör att man inte bara drar ner sig själv,utan att man dessutom sprider en negativ känsla runt alla i ens närhet?

Men en del saker,som det finns "regelböcker" för i livet, bland annat vanligt jäkla folkvett och empati för andra människor,hänsyn och förståelse,för en del betyder det ingenting. 

Jag blir ju hela tiden äldre,det är ju ingenting jag kan styra över eller tro att jag kan "stoppa tiden" det är liksom bara att hänga med,för alternativet låter ju inge vidare.

Med åldern kommer mer och mer en sån stark känsla av hur viktigt det är för mig att jag har människor omkring mig som jag älskar och jag vet att dom älskar mig tillbak.

Min släkt,min länk till min barndom och min trygghet i mitt vidare liv.

Mina barn som är det första jag tänker på.

Dom är alla vuxna idag och har sina egna familjer.

Anders med sin fru Nina och mina fina barnbarn Leeam,Iza och Elliott.

Sofie med sin man Dennis och deras fina Albin och Ronja.

Moa med sin sambo Ari och deras gemensamma lilla starka dotter Wilma,och dessutom Aris två pojkar Max och Ricki.

Joel med sin C,utan barn,men även där hoppas jag ju såklart att en dag få bli farmor.

Dom är alla mitt i livet,dom skapar sin familj,sin trygghet, och det är så underbart att se vilka fina,kärleksfulla människor jag satt till världen.

Mina syskon som är länken till min barndom.

Så mycket jag delat tillsammans med dom,både glädje och sorg.

I dom stunder jag gläds åt något i livet så finns dom där,ler och skrattar med mig.

Och dom stunder livet känns svårt,när tråkigheter dyker upp,då finns dom där och stöttar mig med sina varma ord och kärleksfulla handlingar.

Håller mig ovaför vattenytan.

Tänker ibland på den dagen både mamma och pappa är borta,då vet jag att dom finns dom där.

Det behöver jag aldrig tvivla på.

Det är alldeles för starka band mellan oss,och det är ingen kontakt man bryter i första stund. 

Alla gör vi våra val i livet,en del val är riktigt bra,en del val inte alls lika bra...och jag tror verkligen på att om jag gör gott i livet,så får jag gott tillbaka.

Väljer jag istället att dra täcket över huvudet,ta på mig skygglappar för ögonen,blunda för vad som sker runt omkring mig,att jag bara bryr om mig själv...då har jag bara mig själv den dagen jag blir gammal,när mina föräldrar är borta.

Då har jag blivit en gammal bitter kvinna som inte bryr sig om sig själv,än mindre om andra. 

Den kvinnan blir jag aldrig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag klockan nio ringde kyrklockorna för pappa i Pajala. En stor tröst är att veta att han kommit fram till himlen och att Micke mötte honom där.  Jag är inte alls religös på något sätt,men jag har ändå en lite naiv föreställning om himlen,oc...

Det har verkligen varit en tuff och jobbigt början på detta år för min familj.   Dennis min svärson som föll ihop på sitt arbete,Anders som fick en hjärtinfarkt,Lilla Wilma som kom till världen med stor dramatik för att sen bara några veckor sena...

    Där borta vid pilenhar jag lagt min farDär vilar han tryggtpå den plats han badDär brisen från havetger honom fläktDär hamnar vi alla till sluti min släkt   Uppe vid husetfinns tårarna kvarSom vi har samlatjag och min farMärkta av sorg...

....och det handlar om att stå för dom val man gör. Hela livet består av olika val. Varje dag nya val. Ska jag äta falukorv eller köttbullar till middag? Ska jag klippa mig eller låta håret växa? Ska jag säga vad jag tycker eller hålla käften...

...Eller inte!   Det är så jäkla skrattretande att läsa,eller få ta del av en del saker på Facebook,människor som uppmanar andra att växa upp när dom själv h-e-l-a tiden beter sig som en två-åring i en sandlåda!    Inte nog med det man hänger...