Fem saker jag INTE gillar!!

1. Lever, och all annan inälvsmat
2. Semlor
3. Strumpor i syntetiskt material
4. Icas egna Prästost
5. Potaisslalare som "rör" på sig när man skalar potatis eller morötter

Söndag...bästa dagen på hela veckan!

En hel vecka har jag framför mig...ett oskrivet blad...iaf till viss del...i morgon åker jag och Lillapan in till grannkommunen Fagersta.

Vi ska bland annat besöka Arbetsförmedlingen.

Jag får inte glömma att köpa vit målarfärg,ska måla en bokhylla vit.

Känner jag oss två rätt så blir det nog en gofika på Valonen innan vi drar hem igen.

Gillar verklgen inte alls att vara arbetslös...men å andra sidan vem gör det?

I veckan har jag sökt massor av lediga arbeten,men många av dom tjänsterna kräver körkort...kan förbanna mig själv att jag inte tog ett körkort då när jag hade alla förutsättningar...hade ännu inte bildat familj,vi båda jobbade...och Henry tjatade och bad mig ta körkortet...men jag var som en liten förälskad snorunge och tyckte det räckte att han hade det...Idag känns det som att det är alldeles för sent att börja med ett körkort...fast man ska aldrig säga aldrig...min moster Eivor tog sitt,och då var hon närmare 60 år!

Nåväl,jag har iaf skrivit personliga brev till alla de arbetsgivare jag sökt jobb hos,och någon måste ju nappa tycker jag.

Tisdag är en sån skriva,fylla i,skicka in pappers-dag.

Facket ska ha sitt,Försäkringskassan ska ha sina intyg...och paket ska göras i ordning och skickas ut över hela Sverige.

Onsdag är den dagen då det inte finns ett dugg på min agenda...men det blir en bra dag att packa lite inför resan,handla hem råvaror och grejer så kylen är fylld till Joel.

Det är så bra att han är duktig på och verkligen gillar att laga mat.

Han har tagit efter sin bror Anders som skulle platsa i Sveriges Mästerkock när som helst!

Anders har ett passionerat kärleksfullt förhållande till mat,och många av hans rätter är det godaste jag någonsin ätit!

Han skulle slå Per Morberg på fingrarna hur lätt som helst!

På torsdag åker jag och Monika tåg upp till Umeå,för vidare avfärd med bil mot Pajala tillsammans med Erik och Annica...det gäller att packa ner vuxenblöjor...för något säger mig att det kommer att bli en resa full av skratt...där skrattnivån ligger på gränsen att man lätt pissar ner sig..

Nu ska jag duscha,och gå på loppis hos en granne : )

...för ett liv att ändras..två sekunder...det är allt som behövs för ett liv att rämna...två ynka sekunder..

Det har hänt så många tråkigheter i vår by den sista veckan...tre män har mist sitt liv på ett mycket sorgligt sätt...jag tänker på hur fruktansvärt det måste vara för dom anhöriga och deras vänner...

Vilken bottenlös sorg det måste vara.

När man bor i en sån liten by som jag gör,så uppstår rykten och spekulationer direkt...man hör saker från en massa håll och den ena historien är värre än den andra...men det är ju så människan är funtad...man blir lätt sensationslysten och dras med i "snacket" som går...och det spekuleras hej vilt och i slutändan kan man få höra saker som är så långt ifrån sanningen så man baxnar..

Igår utsattes en man i min port för ett brott,han blev misshandlad...polisen gick och knackade dörr i vår trappuppgång och försökte ta reda på vem som misshandlat honom.

Efterverkningarna av tex såna brott kan sluta hur som helst känns det som...jag pratade med en äldre kvinna som bor i min port,och hon var verkligen skärrad över vad som hänt och hon var rädd att någon skulle ta sig in i hennes lägenhet,jag försökte förklara för henne att hon inte behövde vara rädd,att ingen skulle ta sig in hos henne...det var hemskt att se hennes rädsla...och hon till och med frågade mig om inte jag kunde sova hos henne igår natt...stackars kvinna!  

En annan sak som jag funderat på...det är fantastiskt vad som händer med människor när förutsättningar ändras och när man gör något som inte passar in....då sätts verkligen relationer på spel och då framgår det tydligt vilka som är ens verkliga vänner...Iofs bra,det är bara så synd att man upptäcker sånt försent...

Jag har någon i min närhet som suktar och längtar efter att jag ska göra min supergoda paella...funderar på att överraska henne med det i helgen  

Precis som jag med jämna mellanrum rensar bort "vänner" på Facebook så rensar jag bort bloggar som jag aldrig läser mer...eller bloggar som ingen längre skriver i.

Många av bloggarna som jag tidigare tyckte var roliga,intressanta har blivit så inihelsike tråkiga och inte ett dugg intressanta att läsa längre ....bara en massa löjligheter och sånt som inte intresserar mig ett dugg längre. Så jag behåller dom jag gillar och kastar resten i papperskorgen!

Eftersom mitt liv är på väg att ändras drastiskt inom en snar framtid,till det positiva...så ska jag nog starta en blogg som skiljer sig väldigt mycket från denna...ska bara komma på ett bra namn på den  

...och ett hjärta av guld!

Var över på en snabbfika i dag och vi pratade lite hit och dit om allt möjligt...hon visade bland annat en lapp som hon hängt upp på väggen,det var en matlista som familjen ska äta under en 2 veckors period...då säger hon: " Kolla vad det är för mat du tycker om,och sen kommer du hit och äter dom dagarna"  Så otroligt rart av henne   

Det finns människor som är helt osjälviska,tänker mer på andra än sig själv,glädjer andra med små saker i vardagen och har aldrig någon baktanke med det...ren,skär godhet...sån är min syster. 

Vi har haft våra dunster i livet,varit riktigt osams ett tag,och varit lika envisa och tjuriga båda två...men jag älskar henne så mycket  ...och jag törs nog säga att det är omsesidigt.

Nu är det inte lång tid kvar innan jag får träffa mitt sjätte barnbarn!
Åh det är så spännande och jag längtar ihjäl mig att få trycka ner näsan i nackgropen på den lilla prinsessan och bara nosa!
Dom blivande föräldrarna har pysslat och grejat i flera månader och gjort i ordning hennes rum,tapetserat med Hello Kitty tapeter och målat alla möbler babyrosa.Det är så fint där!
Ari är verkligen duktig på att fixa och greja,och i går när han kom över en sväng och hämtade Bea,som varit hundvakt till Yla & Sally när jag var ute på ärenden,då berättade han att han målat klart byrån som lilla flickan ska ha sina käder i.
För att göra byrån ännu mer "flickig" så hade han målat med rosa glitterfärg på knopparna till byrån.
Jag blev alldeles tårögd.
Han hade kunnat köpa en byrå färdig...men han ville verkligen göra detta och det tycker jag var så fint gjort.
Det är inte många män som har öga för det vackra i tex heminredning,men Ari har det verkligen och det är bara att gratulera Moa som hittat en sån händig man.

Bara några timmar efter att det offentiggjordes att Witney Houston dött så kunde jag på Tradera se hur många nya annonser som helst på hennes CD-skivor.

Lite makabert visst...men "Den enes död,den andres bröd" som det heter.

Så om man har en hög med hennes skivor så kan man göra sig en ordentlig slant genom att sälja dom nu.

Igår var jag ner för andra gången till doktorn för att jag fortfarande är så inihelvete förkyld,och jag hostar ihjäl mig på nätterna.

Sist fick jag Cocillana utskrivet,men vetefasen om det egentligen hjälper särskilt mycket.
När jag kom in till doktorn så såg han lite förvånad ut att se mig igen,jag sa som det var att jag fortfarande inte mår bra,att jag är trött som fasen och hostar nätterna igenom.

Det kändes lite som jag fick vara den som styrde läkarbesöket framåt.
Jag bad honom lyssna på lungorna,och jag bad honom även ta en snabbsänka.
Jodå han nickade och höll bara med mig,jag hade kunnat be honom om en solresa till Grekland,och han hade skrivit ner det som ett recept.
Ja,ja...vi kan inte alla vara proffs på det vi gör,men som läkare så får man då verkligen vara noggrann och inte låta patienten helt avgöra vilken undersökning och behandling som är lämplig.

När man skriver en blogg så får man vara beredd på att få kommentarer på sina inlägg av alla möjliga slag.
Sen väljer man ju såklart själv om man vill godkänna dom eller inte.
Det är mitt privilegium som bloggerska.
Om det skulle vara så att någon inte gillar det jag skriver eller kommenterar det på ett olämpligt sätt,och då menar jag inte kritisera själva texten,för det är helt ok.
Nej jag menar att man kritiserar mig som person,fast man inte känner mig,eller inte har en susning om vad jag skriver om.
Eller bara lämnar idiotiska kommentarer om mig som person.
Då kan man vara beredd att de kommentarerna bli borttagna.
Men ni som kritiserar,berömmer eller reagerar på min text på annat sätt,fortsätt att göra det.
Tycker det är bra att människor har en egen åsikt! Och inte tex bryr sig om vad den stora massan tycker.
Sen hur människor tolkar mina texter det är ju upp till var och en...man kan väl läsa in i princip vad som helst om man tex är väldigt trångsynt.

Det är märkligt det där med ett första intryck vid möten människor emellan.
När jag träffar en person för första gången så är det ju upp till mig att göra ett så bra intryck som möjligt på den jag möter ,man ler och hälsar artigt,för en allmäntrevlig konversation.
Det ligger ju i människans natur att i såna lägen framställa sig på det bästa möjliga sätt som det bara går,så visst anstränger man sig vissa gånger mer än man egentligen har lust till.
Sen finns det möten där det skär sig direkt,man känner direkt att detta är en person som jag inte kan tycka om,vem det än är.Det är så tydligt att hur man än kommer att försöka så är det en person man aldrig kommer att acceptera.Sen kanhända att det sker fler möten med samme person,och för varje gång så tar man mer och mer avstånd...oftast är det då något personen säger,något man själv har väldigt svårt att gilla eller tycka om.

Eller att personen gör något som gör att den trillar långt ner på stegen och hamnar på väldigt många minus i mina ögon
En sån person träffade jag för flera år sedan.

Direkt vid första ögonkastet(blicken flackar,eller man ser inte mig i ögonen) och handslaget(ni vet,ett sånt Döda Fisken-handslag) då ringde en varningsklocka i mitt huvud direkt.Efter fem minuter så berättade den personen om det mest intima saker som h*n gjorde tillsammans med sin sambo,och jag som inte är ett dugg pryd i vanliga fall,iaf tillsammans med människor jag känner, kände bara att jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen.
Viss privat information ska man nog låta vara osagd,men en del människor har tydligen inte en sån spärr.Eller så vill dom bara framhäva sig på ett idiotiskt sätt.

Eller så är dom helt enkelt idioter och har ingen som helst social farstu!

 

Tjulululu!

Om du tycker jag e lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en sak för dig så att du lättare kan förstå mig.

En konstig gammal kärring har flyttat in hos mig, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Jag har säkert inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.

Hon är en listig jävel.

Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne.

När jag ställer mej framför spegeln så står kärringfan där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.

Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka. Jag tycker det är ganska grymt.

Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts hyra, men nej.

Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis.

Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig.

Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så bara försvinner dom?????

JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda slutsats är att kärringfan stjäl!

Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.

Men det är inte bara pengar som försvinner!

Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt godsaker som choklad, vin och annat gott.

Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad.

Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort.

Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på och på så sätt får hon mej att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal människa e hon väldigt barnslig. Hon ändrar även på mina kläder så att dom inte längre passar mej.

Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre.

Speciellt det här är tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt. Hon kan till och med röra om i mina dvdfilmer, så att jag inte hittar filmen som jag vet ska finnas.

Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mig på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står.

Tv:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel. Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre.

Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.

Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis???

På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande.

Hon följer mej vart jag än går, när jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i spegeln.

Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.

Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på men då jag skulle ta ett nytt passfoto - vad tror ni då hände?

Just som det blixtrade till ställde hon sig framför mej.

SÅ NU FÅR JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT!!!!!

...och visst tänker man på hennes nära och kära just nu...men ändå?

Jag har tex inte sett någon som skrivit något om henne på länge..nu plötsligt när hon är död då uppmärksammans hon överallt...och ja så är det väl med alla kändisar som dör...var dom inte särskilt populära i livet så blir dom det automatiskt när dom dör.....

Jag har länge lyssnat på hennes musik och gillat hennes röst,en gudomligt vacker röst..jag har även gråtit floder till filmen "Bodyguard hur många gånger som helst...

För några år sedan när jag kunde läsa att hon börjat med droger,alltså att det kom ut offentligt,hon hade ju säkert börjat tidigare ändå...då tappade jag lusten att lyssna på henne...tänkte åxå på att dom som köpte hennes skivor och gick på hennes konserter och betalade sjyhöga biljettpriser.. på något sätt så bidrog dom till hennes fortsatta drogmissbruk på det viset...

Jag känner såklart inte till vad som gjorde att hon hamnade i ett drogberoende...men jag tar ett starkt avstånd från alla som knarkar,spelar ingen roll om det är kändisar eller människor omkring mig!

Jag har haft såna vilda diskussioner med många människor omkring mig under åren just om drogberonde,tablettmissbruk,alkohol eller egentligen vilket missbruk som helst...

Jag har alltid fått på skallen för att jag stått fast vid min övertygelse att man blir ingen missbrukare om man inte själv som vuxen väljer att bli det...jag menar att man ALLTID har ett val i livet,vad det än gäller...börjar jag tex att dricka alkohol varje helg...då har jag ju valt det,det är ingen som tvingar mig...väljer jag att som vuxen inte begripa att om jag dricker varje helg att jag i det läget behöver hjälp att sluta...jamen då har jag ju valt att fortsätta dricka...att tex alkoholism är en ärftlig sjukdom skriver jag inte under på.

Viss cancer är äftligt..och där har man sällan något val..likaså hjärtrelaterade sjukdomar...du har det i dina gener och kan inte styra det...men med alkohol tex,där väljer du själv att öppna spritflaskan och hälla i dig...precis som med rökning,eller om du äter dig fet..du väljer det själv.

Någon sa till mig en gång att jag visst skulle kunna bli tex alkoholist...att saker i livet kunde göra så att jag tex hamnade i en bottenlös sorg,något stort och omvälvande som skedde i mitt liv skulle göra att jag helt tappade kontrollen över mitt liv ...det skulle kunna vara startsignalen till att jag började dricka okontrollerat ,för att döva allt det onda som härjade i min själ...och för att till slut bli en alkoholist..på det påståeendet kunde jag med stor säkerhet svara på att jag absolut inte under vilka som helst omständigheter skulle bli alkoholist...

Hur kan jag vara så säker på det?

Jo,för att om jag tex hamnade i ett trauma,en sån bottenlös sorg så skulle jag i första hand vända mig till sjukvården om jag behövde hjälp att ta mig igenom den sorgen...ja,säkert med hjälp av tabletter,men både jag och sjukvården skulle förstå att jag iaf så småningom tog mig igenom detta med hjälp av medicinering och samtal...och att jag i slutändan inte behövde dom tabletter som jag tog i början...Been there, done that.

Vi är naturligtvis alla olika...men jag vet att jag inte skulle kunna börja dricka så mycket...det finns såklart andra viktiga orsaker som skulle göra att jag lät bli...

Bland annat en ekonomisk fråga...jag har inte så mycket pengar så att jag skulle kunna supa 7 dar i veckan,än mindre köpa knark...och jag skulle aldrig i livet utsätta mina barn fö att ha en mamma som dricker eller knarkar och skämmer ut sina barn...

Bara det gör att jag inte skulle kunna bli alkoholist eller tablettmissbrukare...och skulle jag ändå bli det mot all förmodan så lovar jag att rulla mig i olja och fjädrar och springa gatlopp genom byn...jag är så säker på min sak så att jag t.o.m skulle kunna lova att ta ner månen om det är någon som vill det!

Tack för ordet!