I dag är det ett år sedan du lämnade oss..Tittar på fotot jag har i bokhyllan och har än i dag inte riktigt förstått att du är helt borta,jo hjärnan säger det..allt omkring säger det..men det är fortfarande så svårt att begripa att du är helt borta...

Jag kommer aldrig någosin att glömma den dagen för ett år sedan,allt du sa till mig den dagen,allt som hände sen,hur vi alla satt här hemma hos mig och var helt chockade,ingen förstod någonting...

Den hemska dagen spelas upp framför mina ögon och allt är så otroligt tydligt,din röst,på vilket sätt du sa saker den dagen,hur lugn du var fast du normalt hade varit hur nervös som helst...

Och jag önskar det vore en film!

Önskar att jag kunde spola tillbaks till dagen före,önskar jag kunde pausa filmen för evigt så du fanns kvar här hos oss!

Det gör så ont i mitt hjärta att se och höra våra barn sakna dig så otroligt mycket...det känns bara så orättvist!

Du missar och har missat så mycket på detta år!

En ny liten familjemedlem har gjort entrè...Lilla Ronja...henne fick du aldrig träffa. Åh jag vet att du hade varit helt betagen av henne,hon är så lik sin mamma på så många sätt och ni hade haft så otroligt roligt ihop,det vet jag.

Albin,din bästa kompis,ni som var dom goaste vännerna i hela världen...han pratar inte om dig längre,han gjorde det så mycket i början...frågade efter dig,undrade varför du aldrig kom och hälsade på...ryckte till och log med hela ansiktet när han hörde eller såg en vit Saab...men han har slutat med det...när vi visar honom bilder på dig,så vet han att det är hans Morfar,han känner igen dig och vet att nyckelbandet som Sofie har är ditt..när vi går ner och hälsar på dig där du vilar,då säger Albin att Morfar sover,vi pekar på himlen och säger att Morfar vinkar till honom..jag undrar om Albin tänker varför du alltid sover när vi hälsar på dig,varför du aldrig är vaken mer...klart han gör...det gör ju vi också!

Dina pojkar,våra söner..vet att du ser att det går bra för dom,Anders är på sågen,bland dina arbetskamrater,han kommer nära dig på det viset,och han är så duktig säger alla dina arbetskamrater när jag träffar dom ute på byn!

Joel hade det så svårt och var så förkrossad när du försvann,han grät inte på länge,det var hans sätt att hantera sorgen,hans försvar att inte acceptera att du var borta...nu kan vi sitta jag och han och prata om dig vid köksbordet,komma ihåg alla tokiga,roliga saker du gjorde,och saker vi gjorde tillsammans och skratta åt det...men oftas slutar det med att skratten fastnar i halsen och vi gråter och kramar om varandra...

Dina flickor,våra döttrar ...Sofie var den som tog på sig det mesta av allt det tunga som var tvunget att göras när du försvann,alla andra av ungarna var såklart med och delaktiga,det var så rörande och gjorde samtidigt så ont att se hur alla våra ungar var överens,och hur dom tillsammans bestämde hur det skulle vara på din begravning tex....Sofie var nog den som drev på alla andra lite mer,fixade,ringde samtal,hur hon orkade med allt,med lilla Skrudiee i magen,det tänker jag ofta på..men det var hennes sätt att orka en bit på vägen.

Hon är en sådan kärleksfull och hängiven mamma, och hon och Dennis är så fina och bra för varandra.

Lilla Moa,våran Fjutterull..våran lillflicka...hon fyllde år två dagar efter du gick bort..

Hemskt att säga,men det var den absolut värsta födelsedagen för oss alla såklart...vi grejade,firade henne på det sätt vi orkade,men det kändes så hemskt...du hade sagt att du naturligtvis skulle komma och vara med på hennes födelsedag.

Du sa ofta att du inte tyckte så mycket om tårta,men det gjorde du..det vet jag.

Hon är förlovad nu våran lilla flicka,hon går skola och är så duktig på alla vis och jag är så stolt över henne,det skulle du åxå vara, vet jag.

Bara på detta år har hon blivit så vuxen.

Det gör så ont att se hennes sorg och saknad,se hennes ledsna ögon,när hon pratar om dig.

Dom älskar dig så mycket ska du veta!

Och jag då?...jag kan fortfarande bli så jävla arg på dig!...bara lämna oss...ena stunden kommer du inhoppandes en kväll i mitt kök,helt panikslagen för att du har en fästing på benet och vill att jag ska ta bort den...

Nästa gång ligger du helt kall och stilla på en bår och vaknar inte!!

Ilskan försvinner mer och mer,men jag är fortfarande arg...jag vet,man kan väl inte vara arg på någon som är död,men jag är det!...

Du missar så mycket i livet,och det fanns så mycket kvar för dig här!...

Men mest av allt saknar jag dig,saknar dig så jäkla mycket!

Många trodde att vi fortfarande var ett par eftersom vi umgicks så mycket...

Vi var inget par i den meningen...men vi var de goaste vänner ändå,vi gjorde så mycket tillsammans,vi hade så mycket fint tillsammans,våra barn.våra vackra barnbarn,alla jular vi firade ihop,alla födelsedagar,alla högtider..

Det jag sa till dig när vi kom för att säga hejdå dagen efter i Köping,när det bara var du och jag i det rummet...det jag sa till dig när jag höll din hand,det jag så gärna ville att du skulle få höra,fast du redan visste det,eftersom vi pratat om det så mycket,allt det fina som vi haft genom alla åren,och allt det som vi rett ut och kommit över..,lova att du sparar det i ditt hjärta...för det gör jag,varje dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag klockan nio ringde kyrklockorna för pappa i Pajala. En stor tröst är att veta att han kommit fram till himlen och att Micke mötte honom där.  Jag är inte alls religös på något sätt,men jag har ändå en lite naiv föreställning om himlen,oc...

Det har verkligen varit en tuff och jobbigt början på detta år för min familj.   Dennis min svärson som föll ihop på sitt arbete,Anders som fick en hjärtinfarkt,Lilla Wilma som kom till världen med stor dramatik för att sen bara några veckor sena...

    Där borta vid pilenhar jag lagt min farDär vilar han tryggtpå den plats han badDär brisen från havetger honom fläktDär hamnar vi alla till sluti min släkt   Uppe vid husetfinns tårarna kvarSom vi har samlatjag och min farMärkta av sorg...

....och det handlar om att stå för dom val man gör. Hela livet består av olika val. Varje dag nya val. Ska jag äta falukorv eller köttbullar till middag? Ska jag klippa mig eller låta håret växa? Ska jag säga vad jag tycker eller hålla käften...

Man prioriterar verkligen olika här i livet,det har jag blivit så medveten om på sistone.   Det som för mig och de flesta andra är viktigt i livet,det kan någon annan tyckas kvitta fullständigt. Nej det är ju återigen inte så att det jag säger,...