varför vuxna människor beter sig som sura,gapiga treåringar...bara för att jag inte delar samma åsikter om saker och ting..då ska den personen ha rätt att döma MIG??! Och tala om vad som är rätt och vad som är fel!

Det JAG känner och tycker...det måste väl ändå vara rätt...just bara för att det är JAG som känner så!...Ingen kan väl tala om för mig att det är fel att tycka annorlunda,att det "rätta" är att tycka precis som den "sura gapiga,bortskämda treåringen" tycker man ska tycka och känna!

Den "sura,gapiga och bortskämda treåringen".....som egentligen är en vuxen person och borde ha mer förstånd!?? Som borde veta att allting är inte alltid bara svart eller vitt..

När jag var barn fick jag lära mig massor av saker av min far!
Både praktiska och teoretiska saker...sånt som han trodde jag kunde ha nytta av senare i livet..
Hur man rensar en harr,sätter potatis på hösten,smugglar cigaretter från finska Kolari,binder en fluga,trimmar en moppe,skjuter ripor från baksätet i en Volvo Amazon...osv...osv..

Han lärde mig åxå mycket om människor..hur människor kan tänka,hur människor beter sig i vissa situationer..vad JAG ska tänka på i mina möten med människor..
Han lärde mig att jag ALLTID ska respektera andra människors åsikter..men att jag behöver naturligtvis inte tycka likadant som dom. Han lärde mig åxå att lyssna innnan jag öppnar munnen..bara för att jag inte skulle säga något dumt som jag sedan kunde ångra.

Att han dessutom lärde mig att inte ljuga,inte stjäla,inte prata skit om andra,att inte tro att jag är bättre än någon annan,det är ju självklara saker en förälder/föräldrar lär sina barn...(men där måste jag ju säga att jag flera gånger gjort annorlunda.)

Visst...Snattat en och annan choklad har jag gjort. Sagt att jag älskar någon bara för att inte såra personen i fråga.
Svallrat om grannar.
Trott att jag är den enda som kan en massa saker (i alla fall i vissa sällskap...men jag är så pass ödmjuk så att jag kan erkänna när jag har fel...och det har ju hänt...(men inte SÅ ofta ska tilläggas : ))


Jag har åtminstone försökt levt mitt liv så som jag blivit uppfostrad...sen om det är rätt eller fel sätt i andras ögon..det är det minsta jag bryr mig om!

Om jag får tycka någonting(och YES! Jag FÅR ju faktiskt tycka vad jag vill!!??)....så skulle det väl vara att..Ta reda på först vad du ska kasta skit om..kasta skiten på rätt person...Ta åxå reda på om det du tror och anar verkligen är sant..

Den som står och gnäller,skriker och gapar högst.....den människan vet ju inte hur saker och ting ligger till..den har ju aldrig gått i mina skor.
Varför kan man inte då .......antingen hålla sin käft?!....eller (som är mycket bättre än att hålla käften)ta reda på hur det ligger till innan man öppnar munnen och dömer mig?.....