Igår fm höll jag på att greja som vanligt,plockade med tvätt,disk osv.

Var precis på väg in i duschen,när det ringer på min dörr,en käck,nästan igenkännande ringning,jag var säker på att det var min dotter M.

Så jag tittade inte i titthålet...det skulle jag gjort,inte för att avgöra om jag skulle släppa in den som stod på andra sidan dörren,utan mer för att skona de stackare som nu fick se något så jäkla hemskt så tex upplopp och liknande bleknade i jämförelsen vad som nu mötte dom.

Håret i en ful tofs,gammalt smink runt ögonen,att säga att jag såg ut som en tvättbjörn är ingen underdrift,skrikigt orange foppatofflor,och som grädden på moset,pricken över i...hade jag naturligtvis min älskade gråa "fleecemysklänning" på mig,den klänningen som min dotter S kallar för "Fästingklänningen"...bara för att hon tycker att jag ser ut som en stor,stor fästing i den...så att det är fruktansvärt ful råder inga tvivel om!

Men så,så skön.

Så jag öppnar dörren i farten,det första som händer är att Yla tar sats med hela kroppen och bara öppnar strupen och vrålar,skäller som en besatt på det stackars polisparet som stod utanför.

Min första tanke var att något fruktansvärt hänt,men i nästa sekund såg jag ett leende på den kvinnliga polisen,och hann väl tänka,att om det varit något hemskt så hade hon väl inte sett så glad ut.

Nej det var vad jag tror polisen kallar "Operation Dörrknackning", det visade sig att dom letade efter en av hyresgästerna i min port.

Att få en gul kanarifågel nerkört i halsen,eller hitta ett hästhuvud i sängen bekymmrade inte mig,utan jag berättade vad jag visste om "Hyresgäst X".

Under tiden vi pratade(jag "golade") så tog jag upp Yla i famnen,för hon gav sig inte,bara skällde som en galning.

Den kvinnliga polisen som stod närmast dörren frågade intressant var det var för ras på Yla,tyckte att hon var så otroligt söt(och det är hon ju).

Jag såg på henne att hon verkligen ville klappa henne,så jag sa att det får hon gärna göra,för om det är något Yla är,så är det snäll,hon skulle ALDRIG bita någon.

Precis när hon skulle sträcka fram handen ock klappa Ylas huvud,då träder "Den Humoristike Polisen",kvinnans kollega,in med en kommentar: Akta Fingrarna! och den stackars poliskvinnan studsar till lite bakåt och skrattar nervöst.

Ganska roligt faktiskt! : )

Det slutade iaf väl,hon klappade Yla och Yla svarade med att slicka hennes hand lite.

Under hela tiden vi stod i min dörröppning,kanske fem minuter,kunde jag inte låta bli att tänka: Vad ska dom tro?

Jag såg alltså ut som om jag var uppspottad direkt från Helvetet! Med en vrålande hund under armen dessutom.

Ja dom har det inte lätt de svenska polisen! : )