...och ett hjärta av guld!

Var över på en snabbfika i dag och vi pratade lite hit och dit om allt möjligt...hon visade bland annat en lapp som hon hängt upp på väggen,det var en matlista som familjen ska äta under en 2 veckors period...då säger hon: " Kolla vad det är för mat du tycker om,och sen kommer du hit och äter dom dagarna"  Så otroligt rart av henne   

Det finns människor som är helt osjälviska,tänker mer på andra än sig själv,glädjer andra med små saker i vardagen och har aldrig någon baktanke med det...ren,skär godhet...sån är min syster. 

Vi har haft våra dunster i livet,varit riktigt osams ett tag,och varit lika envisa och tjuriga båda två...men jag älskar henne så mycket  ...och jag törs nog säga att det är omsesidigt.

Nu är det inte lång tid kvar innan jag får träffa mitt sjätte barnbarn!
Åh det är så spännande och jag längtar ihjäl mig att få trycka ner näsan i nackgropen på den lilla prinsessan och bara nosa!
Dom blivande föräldrarna har pysslat och grejat i flera månader och gjort i ordning hennes rum,tapetserat med Hello Kitty tapeter och målat alla möbler babyrosa.Det är så fint där!
Ari är verkligen duktig på att fixa och greja,och i går när han kom över en sväng och hämtade Bea,som varit hundvakt till Yla & Sally när jag var ute på ärenden,då berättade han att han målat klart byrån som lilla flickan ska ha sina käder i.
För att göra byrån ännu mer "flickig" så hade han målat med rosa glitterfärg på knopparna till byrån.
Jag blev alldeles tårögd.
Han hade kunnat köpa en byrå färdig...men han ville verkligen göra detta och det tycker jag var så fint gjort.
Det är inte många män som har öga för det vackra i tex heminredning,men Ari har det verkligen och det är bara att gratulera Moa som hittat en sån händig man.

Bara några timmar efter att det offentiggjordes att Witney Houston dött så kunde jag på Tradera se hur många nya annonser som helst på hennes CD-skivor.

Lite makabert visst...men "Den enes död,den andres bröd" som det heter.

Så om man har en hög med hennes skivor så kan man göra sig en ordentlig slant genom att sälja dom nu.

Igår var jag ner för andra gången till doktorn för att jag fortfarande är så inihelvete förkyld,och jag hostar ihjäl mig på nätterna.

Sist fick jag Cocillana utskrivet,men vetefasen om det egentligen hjälper särskilt mycket.
När jag kom in till doktorn så såg han lite förvånad ut att se mig igen,jag sa som det var att jag fortfarande inte mår bra,att jag är trött som fasen och hostar nätterna igenom.

Det kändes lite som jag fick vara den som styrde läkarbesöket framåt.
Jag bad honom lyssna på lungorna,och jag bad honom även ta en snabbsänka.
Jodå han nickade och höll bara med mig,jag hade kunnat be honom om en solresa till Grekland,och han hade skrivit ner det som ett recept.
Ja,ja...vi kan inte alla vara proffs på det vi gör,men som läkare så får man då verkligen vara noggrann och inte låta patienten helt avgöra vilken undersökning och behandling som är lämplig.

När man skriver en blogg så får man vara beredd på att få kommentarer på sina inlägg av alla möjliga slag.
Sen väljer man ju såklart själv om man vill godkänna dom eller inte.
Det är mitt privilegium som bloggerska.
Om det skulle vara så att någon inte gillar det jag skriver eller kommenterar det på ett olämpligt sätt,och då menar jag inte kritisera själva texten,för det är helt ok.
Nej jag menar att man kritiserar mig som person,fast man inte känner mig,eller inte har en susning om vad jag skriver om.
Eller bara lämnar idiotiska kommentarer om mig som person.
Då kan man vara beredd att de kommentarerna bli borttagna.
Men ni som kritiserar,berömmer eller reagerar på min text på annat sätt,fortsätt att göra det.
Tycker det är bra att människor har en egen åsikt! Och inte tex bryr sig om vad den stora massan tycker.
Sen hur människor tolkar mina texter det är ju upp till var och en...man kan väl läsa in i princip vad som helst om man tex är väldigt trångsynt.

Det är märkligt det där med ett första intryck vid möten människor emellan.
När jag träffar en person för första gången så är det ju upp till mig att göra ett så bra intryck som möjligt på den jag möter ,man ler och hälsar artigt,för en allmäntrevlig konversation.
Det ligger ju i människans natur att i såna lägen framställa sig på det bästa möjliga sätt som det bara går,så visst anstränger man sig vissa gånger mer än man egentligen har lust till.
Sen finns det möten där det skär sig direkt,man känner direkt att detta är en person som jag inte kan tycka om,vem det än är.Det är så tydligt att hur man än kommer att försöka så är det en person man aldrig kommer att acceptera.Sen kanhända att det sker fler möten med samme person,och för varje gång så tar man mer och mer avstånd...oftast är det då något personen säger,något man själv har väldigt svårt att gilla eller tycka om.

Eller att personen gör något som gör att den trillar långt ner på stegen och hamnar på väldigt många minus i mina ögon
En sån person träffade jag för flera år sedan.

Direkt vid första ögonkastet(blicken flackar,eller man ser inte mig i ögonen) och handslaget(ni vet,ett sånt Döda Fisken-handslag) då ringde en varningsklocka i mitt huvud direkt.Efter fem minuter så berättade den personen om det mest intima saker som h*n gjorde tillsammans med sin sambo,och jag som inte är ett dugg pryd i vanliga fall,iaf tillsammans med människor jag känner, kände bara att jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen.
Viss privat information ska man nog låta vara osagd,men en del människor har tydligen inte en sån spärr.Eller så vill dom bara framhäva sig på ett idiotiskt sätt.

Eller så är dom helt enkelt idioter och har ingen som helst social farstu!

 

Tjulululu!