I vissa situationer är det verkligen inte lätt alla gånger att vara 100% ärlig,och varför jag inte är det beror säkert på att jag inte vill såra personen det handlar om.

Fast jag undrar ju då om jag gör personen en tjänst eller inte genom att hålla tyst?

Det jag ser och tycker är anskrämligt är kanske med någon annans blick helt underbart vackert.

Alla tycker inte lika,och det är väl en jäkla tur det.

Det behöver ju inte handla om en klädsel eller en frisyr. Det kan ju vara något en peron säger som jag inte alls håller med om.

Istället för att tala om vad jag egentligen tycker om saken,så jamsar jag med och håller med,istället för att stå för vad jag egentligen tycker. Varför gör man det?

Då kritiserar jag ju inte personen direkt,utan en händelse...men vi är nog jäkligt rädda att ge oss in i en disskution,vi står hellre på sidan om och nickar och håller med.

Annat är det om orättvisor dyker upp,eller om någon blir behandlad på ett hemskt sätt...barn eller djur som far illa.

Då håller vi inte munnen,och det ska vi inte göra heller såklart. Att misshandla barn och djur är det vidrigaste en människa kan göra,och för såna människor finns ingen pardon. Inte i min värld.

Men vi har alla varit med om att man mött någon,en bekant,en som för tillfället piffat upp sig riktigt ordentligt...kan vara till en fest,ett bröllop,egentligen vad som helst som kräver lite stajling och uppfiffning...istället för att helt hålla tyst och på så sätt visa med sin tystnad att man inte alls tycker den var någon fin klädsel,frisyr etc,så säger man"Åh gud vad fin du är" fast man inte alls tycker det...varför gör man det?

Troligtvis för att man ser och anar att personen förväntar sig det,h*n har säkert i flera timmar gjort sig fin och då skulle det inte vara särskilt snällt av mig att säga"Du,det där var inte alls snyggt på dig"..

Det är att vara bryskt ärlig,och på kuppen får man en ovän,eller åtminstone någon som aldrig glömmer att man sa det.

Andra tillfällen i livet går det däremot att vara hur älig som helst,och det är väl tur det .

Det har säkert med att man då inte kritiserar en person,utan att man mer kritiserar situationen tror jag.

När jag var yngre så höll jag ofta in med mina kommentarer,höll tyst för husfridens skull...idag öppnar jag käften oftare,både på gott och ont...jag törs ifrågasätta saker,och min respekt för samhället och alla olika instanser och "viktiga" personer är inte alls lika stor som det var för tex 15-20 år sedan.

Nu kanske man undrar om jag hade någon särskild anledning att skriva det här inlägget just idag,och beröra detta ämne? Nej,egentligen inte. Det bara blev så.