Ikaros

"När jag tänker tillbaka på min barndom 
Ser jag skräckbilder tydligast av allt 
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig 
Är de minnen som hårdast sitter fast 
För som barn tar man kärleken för given; 
Allting annat är mot ens natur 
I den stund man tar steget ut i livet 
Är man bara ett tillgivet djur

Ändå står snart de vuxna där och pekar 
Ut den riktning de tycker man skall ta 
Alla drömmar de själva har förvägrats 
Vill de förverkliga genom sina barn 
Är man lydig belönas man och hyllas 
Revolterar man mister man allt 
Ingen älskar ett barn som inte lyckas 
Ingen älskar ett barn som är starkt

Men vem besitter förmågan att veta 
Vad som ryms i en ny individ? 
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut 
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån 
Låt dina växter får leva där de trivs 
Lås inte in dina plantor i ett drivhus 
Låt de få slippa ett onaturligt liv 
Låt den du älskar få pröva sina vingar 
En dag så flyger din älskade rätt 
Vill du bli respekterad av din avbild 
Så får du visa din avbild respekt"

Tycker så mycket om denna text av Björn Afzelius.

 
Ikaros fall, Joos de Momper.