Ibland tar verkligen livet oväntade vändningar,vid min ålder har man hunnit lära sig det ordentligt...en del av valen gör man själv,val som man har tid att fundera över innan man tar ett beslut att gå vidare med förändringen...såna val finns i mitt liv just nu,och det finns ett speciellt val som jag gjort som jag är mycket nöjd med...men sen finns det även händelser som man inte kan göra ett förbannade dugg åt...händelser som gör att man står helt handfallen,vet varken ut eller in...man ser inga möjligheter...bara svårigheter...och man grublar och grublar på hur man ska komma förbi dom ...och framför allt hur man ska komma vidare i sitt liv...

Mitt liv har från och med igår förändras katastofalt..från att jag känt mig nöjd och tillfreds med mitt liv så kastas det omkull rejält...det är inte ett medvetet val som gjort att jag är där jag är nu,absolut inte...utan det är regler ute i samhället som som gör att jag inte längre kan bestämma över mitt eget liv,jag har ingenting att komma med,spelar ingen roll hur jag skulle försöka argumentera,slåss för min rätt,dessutom har jag inga rättigheter nu...bara skyldigheter.....jag har inte en enda möjlighet att göra min röst hörd,inte välja hur jag vill att mitt liv ska vara...Det gör mig så otroligt förbannad,men framför allt blir jag så otroligt ledsen...känner mig ganska värdelös,bortkastad...vem bryr sig egentligen om vad en 52-årig kärring tycker?...I dagen samhälle är man mer eller mindre passè när man halkat över fyrtiostrecket...för gammal för att börja om...åt helvete för gammal för att konkurrera...Hur tänker politiker och beslutsfattare? "Hm,ja...hon är ju över 50,hon har mer eller mindre ena foten i graven...henne kan vi lägga i den här högen som heter: "Från och med nu skiter vi i dig"...

En av mina bästa egenskaper är att jag alltid försöker se livet från en positiv sida,problem är till för att lösas tycker jag,vad är annars problem till för?...jag försöker se möjligheter i det mesta...inte svårigheter...kan t.o.m tycka om att ställas inför utmaningar.det stärker mig och för mig framåt...men här och nu...spelar ingen roll om jag så skulle stånga mitt huvud blodigt...det som är sagt,det som är skrivet, går inte att ändra på..dessutom är jag för gammal för sånt här skit!

Jag behöver nog en vecka,kanske två för att komma över och förbi detta,landa i verkligheten...för i grund och botten är jag nog ändå en stor optimist...fast idag känns det inte så...

Fuck all the *****people!!!

Bloggtiteln är en del ur gruppen Kent`s texter