Jag var på en mycket fest för många år sedan med en väninna här i vår lilla by,en fest som vi halkade in på bara...på festen fanns massor av trevliga människor och vi hade riktigt roligt tillsammans med det flesta där...men sen fanns det där en riktigt liten ruskig typ,vi kan kalla henne "Anna"...till historien hör att båda jag och min vännina hade/har några kilon för mycket,vill man vara korrekt så kan man nog säga att det var inihelvete för många kilon...jag har ända sen 19-årsåldern släpat med övervikt...och det är väl inget jag varit glad över precis,men heller inget jag varit särskilt ledsen över..jag har trivts i min kropp och känt mig bekväm.

Hursom helst...vi sitter och pratar med ett gäng och har hur trevligt som helst...och en bit ifrån sitter Anna med två av sina väninnor...alla tre i "normalstorlek"...Vi hör hur dom pratar om vikt,hur folk får skylla sig själv att dom är feta som kossor eftersom dom själv tuggat i sig allt,osv...Anna säger åxå högt och tydligt hur äckligt hon tycker det är med feta människor..och hur hon inte kan fatta hur man vill visa sig ute om man är fet.,och hur äckligt det är att bara vara nära en fetknopp..jag är ju ingen idiot direkt,så jag förstår ju att hon riktar sin avsky mot oss två..vi är dom enda två på festen som i hennes ögon är feta och äckliga...i ett sånt läge väljer jag att inte bry mig,tänker att det går inte att föra ett samtal med en berusad fettohatare,så jag väljer att låta bli att lägga mig i...fortsätter att ha trevligt i mitt gäng...och låter inte henne förstöra min kväll....vad som är kråksången i denna historia...det är inte på något sätt att söka sympatier för att jag blivit illa behandlad pga min vikt...nej det otäckaste av allt är att Anna själv har(och hade då åxå) en vännina som är ordentligt överviktig(hon var inte med på den festen)...och dom är fortfarande väninnor i dag...Nu undrar jag lite?...Hur kan man som Anna sitta och säga såna saker om sin egen vän?

Ja det var väl ungefär vad jag hade på hjätat just nu..