Ja det är ju en fråga man kan fundera på  

Började dagen med att maila iväg ett mail som kanske är det viktigaste mail jag någonsin skrivit.

Jag kan bara hålla tummarna nu.

Det gäller att lära sig att hålla mina bloggar isär,igår skrev jag i "fel" blogg men upptäckte det i tid..ja,ja...så är det när man är som en satans virrhöna! 

Idag skulle jag varit in till Fagersta och besökt AF,men så blev det inte...åker in med sonen på onsdag istället,han ska skaffa sig glasögon och jag har lovat att jag ska följa med honom som smakråd,så då slår jag två flugor på smällen.

Nu är alla mina barn brillmongon...inte så förvånande eftersom både jag är närsynt som fasen och det var även deras far. 

Skulle själv behöva nya glasögon,det måste isf bli såna progressiva...måste ju kunna läsa ordentligt utan att titta över bågen hela tiden.

Igår var jag ute på en liten premiärtur med lilla Wilma. Träffade många som gratulerade mig till att åter bli mormor. En äldre dam trodde det var min bebis,fast å andra sidan så var den damen 90+ och hade säkert inte några nya glasögon på sig.

Jamen veckan i övrigt då? Påsken ligger ju framför dörren. Vi,jag och Sofie har funderingar på att åka till Nora och hälsa på,förutsatt att jag inte ska jobba...jobb går alltid före allt annat för min del.

Men vi får se...förhoppningsvis har Anders fått komma hem då.

Annars vete fasen vad som händer...skulle verkligen behöva ta tag i fönsterputsningen men jag känner absolut ingen lust med det...nåväl,så länge jag kan se ut så är det väl ingen större fara.

I början när jag flyttade in i den här lägenheten så drog jag ner persiennerna till kvällen eftersom det är sån insyn och jag kände mig iaktagen hela tiden...det gör jag inte längre,försöker bara se till att jag inte springer omkring halvnaken i lägenheten. Tur att jag har sånt bra mörkerseende när jag svischar upp på natten och ska till toan,för vem orkar tända några lampor då?

Men så jävla tråkigt inlägg detta blev...kunde lika gärna låtit bli att skriva något...jag jamlar bara känns det som...det finns massor av viktiga saker som hänt,och kommer att hända framöver...men det håller jag för mig själv. Iaf nu. 

I går brilljerade jag än en gång i köket,gjorde en stek på fransyska,himelskt god gräddsås,hasselbackspotatis och stuvade morötter. Det är en sån lycka att jag vet att jag kan göra god mat,det är jag så stolt över.

Det enda som jag inte kan göra riktigt bra,det är ugnspannkaka...men från att Joel ratat den värre än pesten så äter han iaf den nu...jag gör den inte så ofta,men jag tycker att den ändå är god fast den inte blir helt hundra.

Ja,men då säger vi så så länge!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag klockan nio ringde kyrklockorna för pappa i Pajala. En stor tröst är att veta att han kommit fram till himlen och att Micke mötte honom där.  Jag är inte alls religös på något sätt,men jag har ändå en lite naiv föreställning om himlen,oc...

Det har verkligen varit en tuff och jobbigt början på detta år för min familj.   Dennis min svärson som föll ihop på sitt arbete,Anders som fick en hjärtinfarkt,Lilla Wilma som kom till världen med stor dramatik för att sen bara några veckor sena...

    Där borta vid pilenhar jag lagt min farDär vilar han tryggtpå den plats han badDär brisen från havetger honom fläktDär hamnar vi alla till sluti min släkt   Uppe vid husetfinns tårarna kvarSom vi har samlatjag och min farMärkta av sorg...

....och det handlar om att stå för dom val man gör. Hela livet består av olika val. Varje dag nya val. Ska jag äta falukorv eller köttbullar till middag? Ska jag klippa mig eller låta håret växa? Ska jag säga vad jag tycker eller hålla käften...

Man prioriterar verkligen olika här i livet,det har jag blivit så medveten om på sistone.   Det som för mig och de flesta andra är viktigt i livet,det kan någon annan tyckas kvitta fullständigt. Nej det är ju återigen inte så att det jag säger,...