Just en sån person finns inte i mitt liv...ingen som jag kan berätta allt för.

Jag har ingen bästa vännina eller vän i den meningen att jag kan berätta mina innersta tankar för...saknar inte det heller om jag ska vara ärlig...jag vet att jag alltid har mina barn,mina syskon som jag alltid kan vända mig till om jag verkligen behöver få någon som lyssnar,någon som tröstar,någon som jag vet älskar mig precis som jag är...det låter kanske hemskt,snudd på tragiskt att säga att jag inte har en person som jag kan berätta allt för...men det stör inte mig,inte det minsta...jag är nog lite märklig på det viset  ...annorlunda vore det om jag hade en partner som jag delade vardagen med,en älskade...Men tills det sker,eller inte...så berättar jag mina hemligheter,mina drömmar eller gråter i kudden,med en kall nos mot min kind   

Åh det finns många i min närhetet som jag tycker är snäll...

Min lillasyster Katja är en otroligt snäll person,har verkligen ett hjärta av guld..tänker sällan på sig själv utan är alltid den som ställer upp vad det än gäller..

Frågar man henne om hjälp på något vis,om jag behöver jag låna en lök,få skjuts någonstans tex...och hon mot förmodan INTE skulle kunna hjälpa till just då...så ger hon alltid förslag på hur man kan lösa ett problem ändå.

Jag älskar henne så mycket...inte bara för att hon är snäll...hon är även en beundransvärd mamma till 5 barn,en omtänksam sambo(snart fru) och rolig som satan!

Ronny,min lillebror..vi har samma far,men inte samma mor..när Ronny var liten,ungefär 2-3 år, pysslade jag mycket om honom,kände mig lite som en extra mamma,det var några somrar uppe i Vittanemi,Tornedalen som jag minns med glädje,lekte med honom och bar omkring på honom,jag var en mycket stolt storesyster,och är fortfarande mycket stolt över honom,han har en underbar familj,jobbar och bor i Luleå...vi träffas inte så ofta eftersom det skiljer över 100 mil emellan oss..men när vi träffas så känns det längst in i hjärteroten hur mycket jag älskar honom!

Bilden är tagen vid Nedre Vättern,vid Folkets Park.

Jag ,Henry & Yla var ute och åkte bil och stannade till där för att låta Yla springa fritt.

Vi hade våra egenheter och små nöjen på gamla dar och åkte ofta iväg på små utflykter och stannade till vid olika platser.

Såna gånger pratade vi ofta om livet,våra barn,barnbarn..det var både små och stora ting vi ventilerade.

Henry ville att jag skulle ta lite foton på honom där vid sjökanten,han sa att det inte fanns några "fina" kort på honom,han nämde att han skulle vilja skicka bilder till sina systrar,för dom hade inga "bra" kort av honom..så han poserade och jag knäppte...jag tog en hel massa kort...fotona blev så fina och detta är ett så fint kort på honom tycker jag.

Bilderna är tagna 13 augusti 2009...ca en månad senare var Henry borta.

Jag saknar honom varje dag. Det känns bara så idiotiskt att han inte finns med längre..

Brothers in arms. Mina 2 vackra,otroligt roliga söner.

Ett mycket hängivet Chelsea-fan...och den andra inte så hängiven.

Jag älskar dom till månen och tillbak  .

Detta är en bild på R och mig,taget på min balkong 2007. Det var åxå då jag senast träffade honom. Det ringde på min dörr,och utanför står R med den vackraste buketten av sommarblommor.

Vår kontakt är inte den bästa idag...men med R är det så,att när vi igen träffas så kommer det vara som om vi hade setts igår.

Han är den som känner mig bäst,den jag öppnat mig mest för...och jag tänker på honom ofta,och saknar honom så..

På fotot är jag 9 år. Vi bor i Polcirkeln. Tapeten bakom mig är djupröd med gråa kaktusar,min kofta är ljusblå. 

Vi är fem syskon som bor med våra föräldrar i en stor villa vid skogskanten och vi har en chokladbrun hund som heter Snuttan.

Pappa fixar en levande gädda som vi har i en liten swimingpool bakom huset. Gäddan dör naturligtvis efter bara ett tag.

Jag och Monika går skola i Murjek.

På somrarna går vi till en bondgård och hämtar färsk mjölk i en mjölktunna.

Jag hoppar från en höskulle och får en spetsen på en högaffel rakt genom min läpp.

Vi syskon står vid rälsen på tågstation i Polcirkeln och spelar apa för rika utlänningar som åker tåg upp till Lappland/Norrland,tåget kallas för "Dollartåget"...har vi tur så kastar någon krösus ut någon krona till oss där vi står vid rälsen iklädd äkta lappmössor och spelar apa. 

Pappa jobbar i Aitik,en gruva.

Hade ingen sån bild...så jag tog en bild som jag kan kalla" En konstig bild i mitt liv".

Detta foto är taget i Marmaris,Turkiet...vi är på väg med buss till hamnen för vidare transport till Rhodos...i en rondell med massor av trafik runt om sitter dessa två damer helt lungt och fikar...jag förstår ännu inte idag varför man sätter sig i en rondell och fikar? ...det kan vara en av dessa frågor som aldrig blir besvarad...