Söndag förmiddag på Släntvägen...vaknade av att Sally stod på min rygg och slickade mig i örat...iofs ett ganska trevligt uppvaknande.....Älskar att jag har skogen bara 10 meter bakom mitt hus,så skönt att bara kunna dra på sig fula joggingbyxor och ge sig iväg upp i skogen med flickorna...och det är alltid så skönt och lugnt där på mornarna ...och det bästa är att dom kan springa lösa där hur fritt som helst...Yla är otroligt duktig och kommer direkt jag ropar på henne...Sally då? Näää...inte lika duktig ännu,till henne använder jag en plåtburk med godis i som jag rassar till med...och då kommer hon som skjuten ur en kanon! Nå,nå...hon lär sig så småningom hon med den lilla lurvbollen.

Usch och fy..höst och helvete.jag gillar det INTE!..Och idag är det inget roligt väder ute alls,grått och trist...och igår kväll när jag gick hem så var det kallt som fasen ute...

Om jag hade möjlighet så skulle jag utan att tveka bo utomlands från september till maj varje år...gärna i Grekland,och då gärna på Rhodos östkust...Lardos är ett ställe som jag förälskat mig i,helt underbart vackert och en miljö som skulle passa mig perfekt...inte så exploaterat som andra turistställen,fortfarande finns lite sån mysig bykänsla där...hade jag råd så skulle jag inte tveka en sekund med att köpa ett litet vitkalkat hus med blåa fönsterluckor just där..

Jag har blivit helt besatt och förälskad i Ari & Moas köksmöbler!...och speciellt i stolarna...

Åh jag vill så gärna ha dom,och jag hoppas,hoppas dom snart ska byta ut deras köksmöbler så jag kan få dom stolarna!

Dom har hög rygg,hampa eller så kanske det heter repklädda sistar och rygg,och dom är helt underbarat sköna att sitta i..och för en gammal kvinna som mig så är dom perfekta! Tror jag ska önska mig dom i julklapp  

Pratade med min bror Mats igår morse...under den timme vi pratade så han vi plöja igenom massor av saker...han är en av de klokaste människor jag känner...inte bara för att han är min bror...han har så sunda tankar och jag känner så stort stöd från honom i allt säger och gör. .Det känns aldrig konstigt att tex kunna gråta inför honom..han har en oerhörd förmåga att lyssna och komma med såna kloka råd..

Känns så bra att ha sina nära och kära med sig i viktiga beslut man gör,eller bara att dom står bakom en i vilket väder som helst...att dom finns där och stöttar,puschar en...

Veckan som kommer ska bli riktigt spännande,på onsdag tex ska jag och min syster till Fagersta på ett viktigt möte...ska bli så intressant att höra vad vi kommer fram till på det mötet. 

På lördag ska lilla Ronja sova över hos mig när föräldrarna ska köra flyttlass till nya lägenheten..

Åh vi ska bada i mitt badkar(det har jag redan lovat henne)...sitta i min soffa och äta kvällsmat och bara mysa..

Nu ska jag iaf fortsätta måla mitt linneskåp...fy och blä...i början är det hur kul som helst att måla...men nu börjar jag tröttna rejält...ja,ja,det måste ju göras...och har man tagit fan i båten så är det bara att ro iland.....ska måla två skåpluckor och fötterna på skåpet,sen är den iaf klar...sen ska jag ta itu med vitrinskåpet som ska stå i köket...och efter det har jag köksbord och stolarna kvar...men har jag tur slipper jag det...behöver bara ha Ari & Moas stolar,och på dom behöver bara benen målas : ))

Hörde du det Moa?  

Men innan jag börjar måla så ska jag ringa till pappa och sjunga en trudelutt till honom på Fars-dag 

Jag är absolut ingen morgonmänniska,kan få lätt ångest när jag hör väckarklockan dra igång vid sex-tiden... men vissa dagar måste man ju bara  släpa sig upp...och visst är det väl så...bara man kommit upp,satt på kaffe och går ut på en morgonpink med flickorna,kommer in och får dricka en nygryggd kopp kaffe...så är det inte lika hemskt längre...som idag tex...ska in på ett besök i Fagersta...igen...tyckte jag nyss var där...det är ett fasligt åkande fram och tillbak med buss känns det som...

Nej då tycker jag mycket hellre om att vara vaken halva nätterna...tror jag gillar kvällarna mest bara för att jag då får jag vara ifred,och kan pyssla och greja med saker utan att bli störd och avbruten för mycket....bara tex ligga och läsa...Åh det finns så många bra böcker!

En som jag nyss läst heter "Saknar dig!,Saknar dig" av Peter Pohl och Kinna Giert...visserligen en ungdomsbok,men så bra!

Handlingen: Två tonårsflickor springer över vägen efter bussen till skolan. De är tvillingar, enäggstvillingar.

Den ena systern blir påkörd och dödad. 
Detta är berättelsen om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt i livet utan sin syster Cilla. 

Hösten 1990 får Peter Pohl ett brev från Kinna Gieth, då 14 år. Hon berättar att hon hade läst hans bok Alltid den där Anette! tillsammans med sin tvillingsyster Jenny.

I slutet av boken dör Anettes tvillingsyster och tillsammans hade tjejerna pratat om just det, vad skulle hända om en av dem dog. 
Ett par veckor senare omkommer Jenny i en trafikolycka. 

I sitt brev frågar Kinna Gieth Peter Pohl om han kan tänka sig att skriva en bok tillsammans med henne.

Det kunde han. Drygt ett år senare var boken färdig. Resultatet hade blivit en tidlös beskrivning av bottenlös sorg, men också om kärlek och hopp. Direkt när den kom var det klart att det var en ungdomsboksklassiker. 
Den belönades med Augustpriset 1992 och den tyska översättningen fick Deutscher Jugendliteraturpreis 1995. 
På listan över hela 1900-talets bästa svenska böcker kom Jag saknar dig, jag saknar dig! på 27:e plats, framröstat av mer än 21 000 biblioteksbesökare över hela landet. 

Målat och grejat ända sen klockan sju i morse...och visst har jag som det heter "sörjt för god luftventilation",frusit arslet av mig för att jag har haft öppet balkongdörren...men ändå så är jag helt borta och lullig i huvudet,eller mer borta än i vanliga fall kanske jag ska säga...vinglade till när jag gick ut i köket och tyckte jag inte att det sprang små troll i ögonvråna och kom på mig med att jag satt och stirrade in i kökskaklet och flinade som ett dumhuvud...Hög på målarfärg? Ja varför inte...två flugor i en smäll kan man väl säga. 

Här en bild på linneskåpet,har dörrarna kvar att måla...och ytterligare en strykning,men det får bli i morgon...nu behöver jag en snabb avgiftning känns det som.

Den ovala spegel som jag bytte ut med den jag fick av Moa och Ari och målade svart blev skitbra,där är jag mycket nöjd...ska jag vara lite,lite petig...och det är jag ju,så hade jag gärna haft en tjockare ram,lite mer åt 70-80 tals hållet..Så nu är nästan hallen klar,bara linneskåpet som ska bli färdigmålat

Jag har alltid så länge jag minns tyckt om att skriva...sätta saker på pränt,,,det kan handla om tex mina känslor,saker jag har svårt att få fram i tal eller helt enkelt oförätter i mitt liv...eller bara som här i min blogg,ventilera olika saker i mitt liv,eller bara så trivialt,berätta om vad jag åt till middag igår...

Älskar att skriva dagbok,göra anteckningar...och när jag var yngre skrev jag dagbok varje dag och senare i mitt liv skrev jag ofta brev till mig själv,brev som jag fortfarande har kvar...det handlar ofta om saker jag känner att jag måste få ut på något sätt ,såna gånger jag haft svårt att säga  något direkt till en person,och då har jag använt mig av brev,vanliga hederliga pappersbrev,ibland har jag skickat brevet till personen,och ibland har jag bara sparat det...jag tycker det är ett bra sätt, och för mig funkar det bra ...och jag får då åxå fram exakt det jag vill ha sagt till den personen...

Lite självterapi.

Men detta...en öppen blogg...där blir det lite genast lite svårare...Man kan som jag gjort i min blogg döpa personerna till A eller B och på så sätt berätta min historia,få fram exakt det jag vill ha sagt...

Men det funkar inte alla gånger,A & B blir lätta att identifiera,och min mening är inte att hänga ut någon,A eller B kan inte möta eller kommentera det jag skriver på ett naturligt sätt..och sen är det ju så att just den saken rör ju bara mig och den aktuella personen/personerna..

Det är sån tur att jag har mina döttrar som jag kan prata med om ALLT,och känna att jag kan ventilera saker utan att direkt göra några "påhopp"..

Det är så mycket jag skulle vilja ha sagt,så mycket som jag håller inne med för husfridens skull...men som sagt,jag låter bli...iaf för tillfället...

Nog om det.

Idag fortsätter jag med att måla mina prylar och möbler,ska ta itu med det stora linneskåpet som står i min hall,svart som natten ska det bli och det är faktiskt riktigt roligt när man kommer igång och börjar måla!

Sakerna blir som nya!

Nästa projekt blir det stora vitrinskåpet,köksbordet + stolar i köket,det ska målas vitt...min plan är att allt ska vara klart till 1:a advent...få se hur det blir med den saken.

I går var vi ner till kyrkogården,jag,Moa,Ari,Sofie & Albin...hälsade på Henry och tände några ljus till honom..

Fortfarande känns det så overkligt att han är helt borta...

Min förlust är inte ens i närheten av vad barnen upplever...Och de barnbarn som inte fick träffa sin morfar,de barnbarn som fick träffa honom ett tag bara och som nu undrar vart han tog vägen så plötsligt...

Alla dom jular som han inte kommer att få uppleva tillsammans med sina barn och barnbarn...

Jag känner att jag fortfarande är arg,förbannad...ibland på Henry för att han dog,men åxå på att livet är så jävla orättvist många gånger..

Tjulululu alla ni snälla människor med hjärtat och hjärna på rätt ställe,ni andra kan hoppa och fara åt fanders  

Jag var på en mycket fest för många år sedan med en väninna här i vår lilla by,en fest som vi halkade in på bara...på festen fanns massor av trevliga människor och vi hade riktigt roligt tillsammans med det flesta där...men sen fanns det där en riktigt liten ruskig typ,vi kan kalla henne "Anna"...till historien hör att båda jag och min vännina hade/har några kilon för mycket,vill man vara korrekt så kan man nog säga att det var inihelvete för många kilon...jag har ända sen 19-årsåldern släpat med övervikt...och det är väl inget jag varit glad över precis,men heller inget jag varit särskilt ledsen över..jag har trivts i min kropp och känt mig bekväm.

Hursom helst...vi sitter och pratar med ett gäng och har hur trevligt som helst...och en bit ifrån sitter Anna med två av sina väninnor...alla tre i "normalstorlek"...Vi hör hur dom pratar om vikt,hur folk får skylla sig själv att dom är feta som kossor eftersom dom själv tuggat i sig allt,osv...Anna säger åxå högt och tydligt hur äckligt hon tycker det är med feta människor..och hur hon inte kan fatta hur man vill visa sig ute om man är fet.,och hur äckligt det är att bara vara nära en fetknopp..jag är ju ingen idiot direkt,så jag förstår ju att hon riktar sin avsky mot oss två..vi är dom enda två på festen som i hennes ögon är feta och äckliga...i ett sånt läge väljer jag att inte bry mig,tänker att det går inte att föra ett samtal med en berusad fettohatare,så jag väljer att låta bli att lägga mig i...fortsätter att ha trevligt i mitt gäng...och låter inte henne förstöra min kväll....vad som är kråksången i denna historia...det är inte på något sätt att söka sympatier för att jag blivit illa behandlad pga min vikt...nej det otäckaste av allt är att Anna själv har(och hade då åxå) en vännina som är ordentligt överviktig(hon var inte med på den festen)...och dom är fortfarande väninnor i dag...Nu undrar jag lite?...Hur kan man som Anna sitta och säga såna saker om sin egen vän?

Ja det var väl ungefär vad jag hade på hjätat just nu..  

Normalt brukar jag kunna hålla inne med vad jag tycker om saker och ting,men inte alltid.....men nu ska det ut!...kan känna att det kan vara riktigt bra för mig att ventilera olika saker,sätta på pränt vad jag tycker om vissa saker,och i det här fallet,vad jag tycker om andra människors agerande...och om jag inte kan eller inte vill säga det högt av olika anledningar,så är ju detta ett ypperligt sätt att få framföra mina åsikter och funderingar 

Ok,då kör vi!

Jag är inte ett dugg intresserad av vad du tjänar,hur många övertidstimmar du gjort på en månad,vilka dyra prylar du köpt till dig själv..för mig är det så ointressant,och i mina öron låter det bara som en massa skryt!

Om du vet med dig att din stora hund inte tycker om små hundar,om din hund attackerat både människor och andra hundar flera gånger,om du vid ett flertal tillfällen fått hålla in din hund för att det funnits små hundar nära din hund,om din hund dragit ikull dig för att du inte orkat hålla emot den...kanske det vore idè att tex börja använda dig av ett stryphalsband ,munkorg...eller ännu bättre,fundera på om du verkligen ska ha en hund som du inte kan hantera,en hund som inte lyssnar på dig??....Blir så satans förbannad! Ska man behöva oroa sig när man går ut med sina hundar bara för att det finns en människa som inte vet hur man tar han om sin hund..

Svärföräldrar,mor och farföräldrar som lägger sig i sina barns och partners liv,som tror sig veta bäst bara för att dom är äldre,som lägger sig i uppfostran,som lägger sig i det mesta som har med sin son/dotters liv och familj att göra! Back off för helvete!! Vad gör dig till en sån person som ger dig någon slags tillåtelse att lägga dig i och bestämma över andras liv??

Om jag satt upp en lapp utanför min dörr där det klart och tydligt framgår att jag INTE vill ha några påringningar av försäljare eller religiösa samfund som ihärdigt försöker pracka på mig en massa skit...Vad är det som gör att du inte begriper det? Läskunnig är du ju,så varför kan man inte då respektera det som står rakt framför dina ögon? Lappen utanför min dörr sitter ju där av en anledning!

Människor som är som riktiga parasiter...finns alla möjliga sorter...men tex dom som gör saker bara för egen vinnings skull,som egentligen skiter vad det är för människa dom kastar sig över,som nästan letar "offer" i bara ett enda syfte...såna som drar på sig bästa smörarkostymen eller "tyck-synd-om mig"-ansiktet...bara för att kunna uttnyja en person,på tex pengar...

Människor som aldrig blir vuxna,som lever i någon slags drömvärld,som sällan tar ansvar,som lever från dag till dag,som fast man passerat 40-50 år beter sig och lever som man vore 20...

Med mitt "gnäll" vill jag inte påstå att jag på något sätt är perfekt,att jag aldrig gör fel,säger fel saker...det gör jag hela tiden  ...men det finns vissa saker jag kan bli så inihelvete trött på...och idag...istället för att hålla käften,så öppnade jag munnen och ventilerade lite av vad jag tycker om olika saker,bra va?   

Det är märkligt med minnen...att man kan komma ihåg en särskild dag,fast det är över 30 år sedan...bilderna på mig och Micke som jag tycker så mycket om...

Det var en varm,varm sommardag uppe Vittanemi...en sån dag när luften står helt still och man hör flugor surra...fast det är knappt dom orkar surra, just för att det är så varmt...blusen jag har på mig har jag själv sytt på syslöjden..en blus sydd i tät bomullstyg,jag vet att jag ångrade mitt val av kläder den dagen för det var så jäkla varmt...

Det är Mats som tagit bilderna...jag är barnvakt till Mats,Micke och Ronny...Ronny ligger inne i stugan,nere i kökssoffan och sover middag...Pappa,Daniel.Doris och Anna-Lisa är i Gällivare och handlar...jag kommer ihåg att Micke var lite blyg när bilderna togs...man kan se det på hur han grejar lite nervöst och blygt med fingrarna...tryggare var han när jag höll honom i famnen..    

Istället för att köpa dyrt,icke miljöväntligt hårmousse kan du istället använda saltvatten,funkar lika bra...om inte bättre   

På fredag efter älsklingarnas spa-stund ska matte njuta av ett gott fylligt rödvin ur dessa vackra glas  

 Ja men det var väl allt för nu  Tjulululu!