Det är många år sedan som jag slutade skämmas över saker jag gör eller säger,det kan vara icke så genomtänkta handlingar eller grodor som flyger ur min mun på olämpliga tidpunkter och i fel sällskap.

Det kan vara jag som cyklar rakt in i en stor metallbåge halvägs in i Sportaffären här i byn.

Det kan vara jag som smygfiser i hissen och möter någon precis när jag öppnar hissdörren.

Det kan vara jag som säger puss i slutet av ett telefonsamtal när jag pratat med någon myndighetsperson.

Det kan vara jag som halkar omkring ute på  vägen och flyger på arslet ner i diket.

So what? Herregud om jag skulle fått en krona för alla idiotiska saker jag sagt och gjort i sitt liv ,då skulle jag och Bill Gates ligga på samma lista över det mest förmögna personerna i världen!

Jag är halvvägs till 100,och då finns det roligare saker att göra än att skämmas eller känna sig bortgjord,jag bjuder på mina fadäser idag.

Tycker bara det  är trevligt om någon får sig ett gott skratt på min bekostnad : )

Men jag kan  fortfarande skämmas över andra människor,ni vet såna pinsamma saker som folk gör eller säger,såna saker där man känner att man vill bara försvinna och slippa se/höra eländet.

Ett sådant bra exempel är: Sången "We shall ovecome",den sången blev väl mest känd för att Birgit Friggebo ,som då på 90-talet var ansvarig för bla invandrarfrågor, hon gjorde bort sig något så fruktansvärt mycket på ett möte,tror det var ute i Rinkeby.

"Lasemannen var fortfarande på "fri fot". Och alla invandrare på mötet och alla andra med för den delen, krävde att regerigen skulle sätta in mer och fler åtgärder för att få fast gärnigsmannen.

Stämmningen på mötet blev värre, och för att försöka lugna alla mötesdeltagare så föreslår Birgit att alla i salen ska ta varandras händer och sjunga "We Shall Overcome".

Försöket misslyckades såklart totalt. Folket i salen buade ut Birgit.

Åh vad jag skämdes när jag såg det på tv,n!

Och den stackars Birgit, hon kommer att gå till historien med den blundern,

(men hon kan ändå stoltsera med att fått ett förråd uppkallat efter henne: Friggeboden.)

I kväll tex,M visade mig ett klipp på YouTube.

Det är en ung kille,kanske 15-16 år, som busringer hem till en familj och säger att dom beställt 3 stycken pizzor,vilket dom naturligtvis inte har,grabben envisas ändå med att dom beställt tre pizzor.

Mannen i andra ändan hetsar upp sig mer och mer,han kallar grabben en massa saker,"jävla svartskalle,idiot,jag ska spika upp din skalle på väggen",osv.

Efter att mannen hävt ur sig allt han har i sitt ordförråd vad gäller svordomar,okvädesord så tar kvinnan i huset luren...samma sak där...

"Är du efterbliven? Du ska passa dig jävligt noga...osv"

Grabben tycker ju att det här är kul,han har fått en ordentlig reaktion över tre sketna pizzor!

Familjen blir alltså så upprörda så dom säger alla dessa saker...men det slutar inte där...tonårssonen i huset tar luren,nu är hela familjen engagerad i detta telefonsamtal..och han spar inte på orden.

" Om du visste vem jag var skulle du passa dig jävligt noga"...osv,osv....

Grabben bara skrattar,med all rätt tycker jag.

Hur i hela friden kan man bli så otroligt upprörd av ett telefonsamtal där någon hävdar att man beställt pizzor(en gammal klassiker för övrigt vad gäller innehåll i en busrigning),särskilt när man vet att man inte beställt några jäkla pizzor!

Varför lägger man inte bara på luren om det retar en så mycket?

Nepp det gör man inte, här åker alla dolda frustrationer och aggressioner ut i en jäkla fart!

Att man kan bli så arg,häva ur sig såna ord,fullkomligt skrika ut sin rasism,det fattar inte jag.

Tänk om man istället kunde lägga så mycket energi på att bli upprörd över alla hemlösa i sverige som fryser ihjäl,alla barn som misshandlas av sina föräldrar,alla gamlingar som vi behandlar som andra klassens människor!

När jag lyssnade på det telefonsamtalet så skämdes jag,jag skämdes så inihelvete mycket...som människa.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Jag tycker om när jag får små saker, små presenter som det ligger en tanke bakom, det behöver inte vara något dyrt, bara personen lagt ner lite tid på att tänka på prylen jag ska få, och varför jag får den.

Jag tycker inte om folk som hela tiden nämner hur mycket dom tjänar,

vad dom köpt för dyra pylar...osv.

Kul för dom,men helt klart ointressant för mig.